Ödmjukhet för sporten
Precis sett dokumentären om Kai Greene- A day In the life of a bodybuilder, vilken man och vilken ödmjukhet inför denna sport!
För 9 månader sedan visste jag att fitness är något jag villl satsa på, jag visste att det skulle krävas otroligt mycket hårt arbete och dedikation. Många tittade på mig och undrade vad i helskotta jag fått för mig. Idag, mindre än ett år senare stöttar och peppar man mig i min dröm även om de flesta ruskar på huvudet och tycker jag är galen som går upp 04.40 för att köra cardio innan jobbet och styrka så snart jag gått av mitt pass.
Jag kan säga att än är jag inte så strukturrad som jag en dag kommer vara, detta är ett sätt att leva och mitt val av livstil och förändringar av en livstil tar tid, det måste få ta tid! Jag ser detta som en resa, en resa utan slut för jag vet redan nu att jag aldrig kommer vara helt färdig eller nöja mig, jag kommer alltid vilja bli bättre! Än är jag inte där jag en dag kommer vara, men den dagen kommer för detta är det jag vill och min stora dröm!
"Jag vet inte vad jag gett mig in på, men jag vet att det kommer vara värt det!" Idag kan jag säga att varje dag, varje bakslag har varit värt det för jag har lärt mig så otroligt mycket på vägen och jag fortsätter hela tiden lära mig! En dag kommer jag stå där på scen, i mitt absolut bästa form oavsett hur det går kommer jag kunna säga "Jag, bara Jag tog mig hit, Jag har gjort detta!"