One of those days

Idag är en sådan dag, en dag då precis allt snurrar i mitt arma lilla huvud. Skulle kunna tror att någon har vem-skriker-högst-tävling i mitt huvud så som det låter där uppe idag, hatar dessa dagar när det är så.
 
Jag borde egentligen vara väldigt van vid det vid detta laget, men jag vänjer mig aldrig riktigt. Så trött på denna osäkerheten, inte veta, inte förstå, inte våga slappna av. Tar mina tankar och drar till gymet senare, köttar på med Daniel och får ventilera lite, vad skulle jag gjort utan min partner in crime tillika brother from another mother.

The true story behind- It's my time to shine

När jag för snart ett år sedan bestämde mig för att tävla i bikini fitness var jag lyckligt ovetandes om vad det kommande året skulle komma att ställa mig inför. 10 månader, två besök på psykakuten, tusentals tårar och en separation senare sitter jag här starkare än någonsin förr! Både psykiskt men inte minst fysiskt, igår kväll på gymet slogs jag av tanken att min väg till scenen inte är lika lång som jag tidigare trott, den är närmare än jag kunnat ana. Under dessa månaderna har jag byggt upp mig själv i både kropp och själ, jag har bevisat för mig själv och andra att vad livet än ställer mig inför klarar jag det.
 
För 10 månader sedan sa man till mig att man var glad att det som hände skedde, man ville se mig ta mitt liv för jag var en sådan värdelös och hemsk människa. Där och då var det nära jag trodde på dessa ord, de gjorde så fruktansvärt ont och de knuffade mig närmare bristningsgränsen, men tack vara min egen styrka, envishet och underbara vänner tog jag mig igenom detta det värsta livet någonsin ställt mig inför. Det var på en kall bänk i endast pyjamasbyxor och en tunn tröja på psykakuten i Malmö med mina saker inlåsta i ett skåp, en sköterska som kramade mig och sa "Allt kommer bli bra, du är stark" som jag bestämde mig för att jag ska klara detta. Bara timmarna tidigare hade jag tänkt på hur jag lättast skulle ta mitt liv, hur jag lättast skulle göra slut på detta helvete på jorden som även var mitt så kallade liv. Där och då såg jag ingen annan utväg, men min absolut finaste vän fanns där på andra sidan telefonen och hade det inte varit för att hon fanns där den natten hade jag gjort det oåterkalleliga. "Antingen ringer du själv eller så gör jag det åt dig" sa hon till mig, jag vill inte tänka på vilken smärta jag utsatte henne för den natten men hon fanns ovilkorligen där för mig och höll mig tillbaka från kanten, hon var det är hemskt att säga men den lilla gräns mellan liv och död för mig där och då. De orden hon sa fick mig att ta steget och ringa efter hjälp, jag blev kopplad till en operatör på SOS som pratade med mig medan ambulans skickades ut och det tog inte många minuter men för mig kändes det som en evighet. Jag är min vän evigt tacksam att hon fanns där för mig den natten, för att hon öppnade sitt hem en tidig sommarmorgon och lätt mig sova på soffan för vara själv var det absolut sista jag skulle vara efter denna natten.
 
Idag 10 månader senare håller jag huvudet högt och tar ingen skit, för jag vet mitt värde och ingen kan någonsin ta detta ifrån mig! Jag tycker synd om dessa människor som gjorde så här, de vände mig ryggen snabbare än jag han blinka men kvar fanns jag kastad till marken, stampad på, med endast tron på mig själv och envisheten att aldrig ge upp. Jag tror inte att jag är bättre än någon annan men när något högre en dag kallar vill jag kunna säga "I dont have a bit of talent left, I used everything you gave me" men tills dess tänker jag förvalta denna gåva väl. Idag är det en glad och lycklig Charlotte vid tangenterna som ser ljust på livet, på väg mot mina mål! Även om tårarna rinner och det gör ont att minnas så är detta min terapi, jag behöver få ner det för att få det ur mig och en gång för alla lägga det som hände bakom mig. Psykologen sa till mig att en del målar, skriver och andra skapar musik men vi har alla våra egna sätt att hantera våra problem och motgångar, detta är mitt!
 
Idag kan jag faktiskt se tillbaka på det som varit och ändå se en mening med det, det har tagit mig till där jag är idag och jag har massor att vara glad för.
 
- En underbar lägenhet där jag trivs väldigt bra
- Någon som får mig att le stort
- Ovärderliga vänner
- Ett fast jobb
- Börjar plugga igen till hösten
 
Till dig som läst ända hit: Du klarar allt du vill, du är värd endast det bästa och ta ingen skit från någon för du är en underbar människa som förtjänar att vara lycklig! Jag kommer tro på dig även när du inte själv gör det!

Tiden är inne

Igår sköljde en skön känsla över mig, känslan av tacksamhet över att vara där jag är i livet just nu. Underbara vänner, någon som "driving me nuts" , träningen/kosten går bra och till hösten börjar jag läsa till Hälso- och livsstilscoach. Känslan av att känna en sådan här tacksamhet för livet är underbart, jag är lycklig!
 
Haft en fantastiskt mysig helg, en helg jag bär med mig i hjärtat. Massa skratt, kramar och närhet, fina ord som från någon som får mig att le så stort att det gör ont! Jag är glad att få känna så här, få vara glad och göra honom glad, det är fint!
 
Efter 3 år med mer eller mindre konstant ångest är det så skönt att äntligen kunna säga att jag är på väg mot mina mål, att jag är där jag ska vara och lever Mitt liv på Mitt sätt. Att känna en inre ro som jag gör nu det betyder så mycket för mig, att jag får lov att finna ro och vara den jag är.

Now IT Is my time to shine!

Det känns som att livet ler mot mig just nu, dagarna känns långa och nästa gång så långt borta men jag försöker leva här och nu. Att få känna mig glad och faktiskt lycklig, det är en annorlunda känsla men helt underbart!
 
Vaknade i morse med de vackraste ögonen jag sett tittandes på mig tillsammans med en kopp nybryggt kaffe med alldeles lagom med mjölk, hur skulle jag inte kunna tycka om honom! Jag försöker ta varje dag som den kommer och leva i nuet, försöker tygla mina känslor när jag egentligen vill skrika rakt ut. Glädjen jag känner av att livet för första gången på väldigt länge ler mot mig, jag vet att jag hamnat precis där jag ska vara oavsett vad som händer. Min kropp svämmar över av känslor, emellanåt frågar jag mig själv om jag tappat förståndet helt men det är så underbart att få lov att känna så här!
 
" - Dags att ta steget ut för klippkanten och kasta mig ut i det okända.
 - Jag fångar dig! "

Tell the world I'm coming home

Saker och ting blir inte alltid som planerat, jag om någon är mer än väl medveten om detta faktum! Varje dag arbetar jag med mig själv och vem jag är, fast jag måste ibland lägga band på mig själv vilket emellanåt är lättare sagt än gjort men för varje dag vill jag tro att jag blir en ännu lite bätte person!
 
Är väldigt trött på en del saker som hänt mig rent för ofta vilket även gjort mig som annars är så positiv till något av en pessimist visa stunder, men "Nothing worth having ever come easy!" får vara mina ledord just nu! Det är bara att bida min tid, för om inte just nu så i alla fall snart så är det My time to shine! Ringa ett samtal som förhoppningsvis resulterar i det jag vill och önskar redan denna veckan, det hade varit helt underbart och precis vad jag behöver just nu!
 
Det är inte bra att tänka för mycket, vilket jag är väldigt duktig på! En kopp te och hämta tvätten innan kudden snart kallar på mig. Försöker kvällar som denna tänka på hur det varit tidigare och ångesten som jag känner just nu inte ens är i närheten av så jobbig som den en gång varigt! Nu kan jag hantera den och slipper ta maxdos med lugnande bara för att orka ta mig igenom en dag på soffan, idag lever jag!! Fast det stundom är jobbigt försöker jag tänka att det som är menat kommer ske på ett eller annat sätt, jag kan inte gått igenom allt som jag gjort i mitt liv utan att det måste ha en mening.