Rakt ner i avgrunden

Mina ben sparkades undan, hela mitt liv rasade och jag trodde jag skulle dö. Panikångesten gjorde att jag knappt klarade att ta mig ur sängen flera dagar men jag tvingade mig upp i soffan, helt förlamad av min hjärtesorg och själsliga smärta. På något sätt lyckades jag ta mig igenom de värsta, med hjälp av fantastiska vänner klamrade jag mig fast vid de enda jag vet tron, hoppet och viljan att aldrig ge upp!

Idag 3 veckor efter att allt hände, bor jag själv med Sarah i en fantastisk enrums lägenhet som är perfekt planerad och helt nyrenovrad. Trots allt som hänt finner jag ändå en ro. Jag har min dörr, min lägenhet och mitt liv här. Jag verkligen älskar min lägenhet som är helt perfekt för mig. Jag ljuger om jag säger att allt är guld och gröna skogar men jag hankar mig fram och njuter av semestern. Något gym eller annan träning har de inte blivit på LÄNGE men hoppas komma i gång snart igen, vet att träning är bra när man inte mår bra psykiskt men allt som hänt har verkligen tagit på mina krafter.