Just forget about It!
De var ett bra tag sedan ångesten gjorde sig på pass påmind som den gjorde idag. Den lyckades nästan fånga mig i sitt järngrepp men jag lyckades kämpa emot. Försökte fokusera på fyrkants-andningen och hålla mig själv lugn, de gick faktiskt bra.
För den som aldrig upplevt riktig ångest är de svårt att förstå hur de känns när den kopplar sitt grepp. För mig känns det som ett tryck över bröstet, svårt att andas och de liksom kryper i hela kroppen. De är aldrig angenämt när den kommer smygandes, men jag har lärt mig att hantera den bättre.
Jag har kommit långt på vägen, men jag är så mycket ömtåligare än tidigare. Försöker övervinna min rädsla att åter igen ramla ner i avgrunden, har man en gång väl tagit sig därifrån vill man inte tillbaka ner dit igen- De är bokstavligen rena HELVETET!!
För den som aldrig upplevt riktig ångest är de svårt att förstå hur de känns när den kopplar sitt grepp. För mig känns det som ett tryck över bröstet, svårt att andas och de liksom kryper i hela kroppen. De är aldrig angenämt när den kommer smygandes, men jag har lärt mig att hantera den bättre.
Jag har kommit långt på vägen, men jag är så mycket ömtåligare än tidigare. Försöker övervinna min rädsla att åter igen ramla ner i avgrunden, har man en gång väl tagit sig därifrån vill man inte tillbaka ner dit igen- De är bokstavligen rena HELVETET!!