Fuck me like you hate me

Jag tappade mig själv någonstans på vägen mellan september 2010 och april 2011, irrade runt. Irrar kanske fortfarande omkring och letar efter mig själv, den jag verkligen är. Men jag vet att med honom  är jag alltid sann.

Leonard Cohen i högtalarna och en längtan efter en smutsig lokal med musiken och pulsen  i öronen, stålet i mina händer. Varför slutade jag? Med de som får mig att må som bäst, där de bara är jag, stålet och musiken. De är på gymmet jag mediterar, där jag hittar mig själv. Måste hitta tillbaka till min andra kärlek, till formen.